VOR Stockholm Inportrace

Naomi var ute söndagen 21:a juni och tittade på när de stora flickorna lekte.
Nu känner vi oss taggade inför Gotland Runt!

Sandhamn Open

Hitills i år har alla tävlingar varit blåsiga tillställningar och Sandhamn Open var inget undantag.

20 båtar var anmälda i LYS klassen och vi var 3:e långsamaste båt.



Första starten för havsbanan gick i år på fredag kväll 21.00 vid fyren Svängen utanför Sandhamn. Vinden var omkring nord 10-12m/s. Första sträckningen var en läns ner till Almagrundet. Sjön var väldigt krabb vilket gjorde resan till en minst sagt intressant resa. Runt omkring oss såg vi båtar göra våldsamma broachar.
Vi valde att göra en tidig spinnakernedtagning och rundade Alma för en kryss upp mot Horsten. Nu hade vinden ökat ytterligare och vi satte botten rev. Trots den knepiga sjön och vindbyar på uppåt 20m/s så gick Naomi både högt och fort. Vi tog tidigt ett slag inåt land för att hitta lugnare sjö och fick på köpet ett medvrid. Vi kunde nu sträcka upp till Horsten, runda och sätta kurs mot Dämban.
Det var en lång läns med en vindvinkel på runt 100-120 grader. Vi slog ut revet men valde att vila spinnakern. Denna läns blev både snabb och bekväm och vi kunde pusta ut och ladda inför den kommande kryssen. Nu skulle vi upp 33nm till Södergrundan. Det blev en lång utmattande kryss men vi hade ändå bra fort och höjd. Nu hade det dock ljusnat och vi kunde se att vi vara mycket ensamma. De snabbare båtarna kunde skymtas i fjärran och samma sak gällde för de bakomvarande båtarna. Nu följde några kortare banben. Läns till Alma, bidevind till Prejaren och läns till Södergrundan(2).
Under den sista kryssen upp till Horsten började det mojna och vi kunde byta till genua 1. Drivet framåt blev nu mycket bättre och vi kunde runda och köra in mot målgång i Sandhamn.
Vi gick i mål omkring 12.00 och vi mycket nöjda med hur vi genomfört nattens hårda väder.

Vi blev något besvikna då vi såg att resultatlistan var i stort sett storlekslistan på båtar och vi låg på en 7:e plats. 7st båtar hade brutit under natten p.g.a mastbrott, roderhaveri, trasiga segel eller ren utmattning.



Efter en mycket skön natt vila var vi laddade för bankappsegling. Det var en perfekt jämn vind omkring 7 m/s och solen sken.
Första start var 11.00.
De två banracen genomförde vi mycket bra. Vi hade bra trim, körde taktiskt och manövrarna gick som smort. Vi seglade in på 3:e plats i båda racen vilket vi är nöjda med.

Tack vare de bra resultaten på banseglingarna slutade vi på en total 5:e plats vilket vi skall vara nöjda med. Självklart hade det varit roligare om vi det fanns fler båtar i vår storlek klass men det har varit en nyttig genomkörare inför Gotland Runt som blir nästa tävling för Naomi.

Watski 2 Star

Dagarna innan start hade väder rapporterna svängt väldigt. En sak var dock säker, det skulle blåsa mycket och vara kryss både till Visby och Oxelsösund.

Innan start satt vi och åt en urusel middag längst ute på piren där vi kunde se den
första startgruppen gå iväg. De flesta hade revat men hade ändå problem. Jag kände mig riktigt nervös inför stundande race men längtade att ge mig av. Vi seglade i LYS grupp 2 och startade 2,5 timma efter första gruppen. Vi startade med ett rev och hade inga som helst problem att hålla oss upprätta. Då vi rundat Grässkär föll vi av och kunde slå ut revet. Vid denna tidpunkt var gruppen samlad förutom S30an som hade försvunnit som ett skott.



Vinden avtog nu och många satte spinnaker. Vi valde att inte sätta blåsan för att kunna hålla raka vägen mot märket. Det visade sig vara ett dåligt beslut. Vid Landsort angöring hade vi tappat 15-20 minuter till bl.a 31.7an Passaralla.
Våra väderkällor sa att vinden under den tidiga morgonen skulle vrida mot, så vi valde att ta en sydligare kurs än rakt på märke. Efter rundning blåste en väldigt lagom vind på 8-9 m/s och vi körde full stor+ Genua3. Det gick fort och Naomi kändes glad. Då tiden led ökade vinden och vi tog in både ett och två rev. Nu började dessutom sjön bygga upp och blev riktig jobbig.

Vid 2 tiden gick jag ner för att fixa lite mat då jag såg att det rann ut vatten från sockeln på förpiksdörren. Jag öppnade dörren och möttes av en flod av vatten. Satan! Vi läcker! Var är närmaste hamn! Många intryck på samma gång blev det. Jag började ösa och insåg att vi iallafall kunde ösa snabbare än det rann till. Nu kunde jag ägna mig åt att söka läckan. I eländet blev jag glad då jag såg att vattnet kom in i från taket längst fram mot ankarboxen. Ingenting från skrovet alltså. Jag försökte täta läckan med lite trasor och Sikaflex i miljö som närmast kan liknas med att bygga korthus inne i en torktumlare. Lönlöst... Det fick bli att ösa varje timma tills vi kom till Visby.

Då det ljusnade såg vi att 31.7an Elisa låg före men långt nere i lä. Mer och mer tog vi in på henne då vi plötsligt såg Passaralla komma in från lä. Kul! Samlad 31.7 klunga! Då vi närmade oss Visby ökade vinden ytterligare och det blev riktigt jobbigt. Elisa körde nu på endast fock och vi kunde så sakterliga gå om henne. På målrakan gjorde vi dock några dåliga slag och Elisa kunde gå om och gick i mål med en dryg båtlängd. Passaralla gick i mål omkring 10 minuter före oss.

Då vi lagt till blev jag glad då jag såg att anledningen till vår läcka var att ankarboxens vattenutsläpp hade satt igen och då jag rensat sprutade vatten ut. Otrolig lättnad men samtidigt bittert att jag inte hittat felet innan start. Vi hade alltså åkt omkring med 200kg extra i fören. Inte bra för farten.
Precis allt i båten var blött och nu hade det börjat spöregna. Det struntade vi i och gick och la oss.
Då vi vaknade 3 timmar senare var det som en annan tid och ett annat land. Solen sken och vinden var lagom. Moralhöjare till max. Vi hann som hastigast kolla vädret och såg att första biten skulle bli 6-8 m/s. Efterhand skulle vi passera ett lågtryck och vinden skulle vrida till nord, ökande 10-14 m/s.

Vi startade med fullstor och genua 1. Det gick fort och allt kändes mycket bra. De flesta tog en sydligare kurs men vi gick rakt mot Västerviks angöring. Vi tog in rejält på de flesta båtarna framför oss. Runt 15 tiden passerade lågtrycket och vinden ökade till genua 3 väder. Då vi rundade Västervik angöring hade vi Passaralla och Elisa inom några minuters räckhåll. Vi satte spinnaker och kunde styra mot Blå Jungfrun.








Med mörkret kom vinden. Runt 1 tiden kunde man inte se ett skvatt men vi surfade på stadigt i 9-12 knop. Vi ett tillfälle loggade vi 14.8 knop! Skön känsla men totalt vannsinne. Nu började jag dessutom bli rejält trött på gränsen till kollaps och jag såg syner överallt. Efter en kontrollerad spinnaker nedtagning kunde vi runda Blå Jungfrun och sätta kurs mot mål. Det var halvvind in till Oskarshamn och vi kunde gå i mål bara några få minuter efter de andra 31.7orna som hade startat före oss.
Det var skönt att gå i mål med vetskapen att jag kunde fokusera på sömn och vi skulle starta i dagsljus.

Efter 3 timmars sömn kände jag mig riktigt fräsch. Kul med med hård kryss! Vi hade sett att vinden skulle avta från nordväst och taktiken var att söka oss långt ut till ost.

Ut till Blå Jungfrun hade vi halvvind i 10-12 m/s. Vi tog in och gick om Elisa och gick upp på kryss med destination Gustav Dalén. Allt kändes bra. Vi gick högt och fort. Precis som det skall vara.
Framåt den sena eftermiddagen började vinden mojna. Vi hade svårt att få fart i båten och Elisa kunde svischa förbi. Vi hade fundering på att köra "safe" och slå in mot fastlandet men vi valde att ligga kvar i hopp om bättre vind. Den kom aldrig, och vi var tvungna att slå. Vi insåg nu att vår taktik gått åt pip-svängen så nu var det dags att segla fort.

Vi fick nu ett meddelande på kartplottern att vi hade låg strömspänning. Dags att ladda batteriet alltså. Slå på startbatteriet och starta. Nix, dött!
Skumt, vi hade ju laddat batterierna i land det borde vara mycket spänning kvar tyckte vi. Det var bara att invänta total strömlöshet men så har man ju navigerat i 1000-tals år.



Framåt tidiga morgon ökade vinden något och vi kunde logga 6-7 knop. Vi kunde se Elisa långt bort i fjärran och hoppades att ta in på henne men då kom bleket. Vi seglade med låg fart några timmar då den lilla vind som fanns plötsligt vred och vi kunde styra rakt mot Gustav Dalén. Strax före rundning kunde vi dessutom bära spinnaker och vi gjorde bra fart. Vi höll jämna steg med betydligt snabbare båtar och tänkte att målgång är bara några minuter borta. På lagom simavstånd från Oxelösund dog vinden totalt. Vi drev frustrerande utan styrfart och den lilla vattenströmmen tog oss läskigt nära ett skär. Vad att göra! Vi lyckades med en andning till vind ta oss förbi skäret och sakta, sakta kunde vi glida i mål. Trist avslutning men skönt att gå i mål.


Vi har verkligen haft kul och lärt oss massor och trots att man är trött så ser jag verkligen fram mot Sandhamn Open om en vecka. Det ser ut att bli hårdvind...